"Den nuvarande svenska regeringen har inte lagt många strån i kors för att något ska hända. Man inväntar lugnt att de stora utsläppsländerna Kina och USA ska komma överens, vilket de hittills aldrig gjort. Och vi är ett så försvinnande litet land, verkar man mena, så våra utsläpp spelar i alla fall ingen roll.
Nu är detta inte en artikel först och främst för regimskifte. Det finns inga garantier för att en ny regering skulle göra det som verkligen behövs. Det är snarare en fråga om att lyfta frågorna om klimat och global överlevnad till en nivå som inte berörs av politiska konjunkturer. Att tillsätta en blocköverskridande kriskommission med befogenheter att sätta de gränser som politiken sedan kan röra sig inom. De gränser som planeten sätter. De som inte kan förhandlas bort. De som utgör förutsättningarna för vår existens."
När ska vi inse att vi måste se förbi de politiska indelningarna när det kommer till de absolut viktigaste frågorna? Man kan sitta i timmar och diskutera huruvida äldrevården ska privatiseras eller ej, om skolmaten ska få kosta 1 kr mer, om teater ska subventioneras eller för den delen legalisering av cannbis. Det är helt okej eftersom det egentligen är petitesser. Jorden kommer inte gå under om vi lägger mer eller mindre skattepengar på teater. Däremot är det precis det som kommer hända om vi inte gör något åt våra lyxvanor.
"Men det spelar ingen roll vad vi i lilla Sverige gör. Det är inte vi som är de stora miljöbovarna och därmed är det helt meningslöst att bry sig."
Enligt WWF:s Living Planet Report (2012) som kommer ut vartannat år ligger Sverige på plats 13 i listan över negativ miljöpåverkan. Det är ingen topplacering, vi är inte värst. Men det finns fortfarande otroligt mycket vi kan göra för att bli ännu bättre. Inställningen att det inte spelar någon roll vad vi gör i lilla Sverige tycker jag är otroligt löjlig. Vi är ett land som kan inspirera andra länder, ta fram hållbara lösningar och vara ett exempel på hur bra det kan vara. Och vad är egentligen alternativet? Att sätta skygglappar för ögonen, skylla allt på alla andra och invänta att "de stora grabbarna" ska få tummen ur bakdelen? Nej. Många bäckar små... Det är ju så det funkar.
Men det här är ett problem som sträcker sig långt över de politiska ideologierna och partierna, vilket det också bör göra, för genom att släppa taget om våra gamla tankemönster och bjuda in till andras idéer och verkligen lyssna tror jag att vi kommer mycket längre. Vi är så övertygade om våra idéer kring skolan, äldrevården, skatter, klass och annat, debatterar så hårt att saliven flyger och ansiktena hettar. Men vad är egentligen allt det där värt om vi till slut inte har något jordklot att bo på?
Kommentera