Soulance

Jag satte nästan mitt destillerade vatten i halsen när jag för några dagar sedan såg Molly Sandéns video till hennes nya låt "Freak". För att göra en lång historia kort handlar den om att "ge en känga" till alla som kritiserat hennes kropp, ifrågasätta normer, göra ett statement. Hon är dessutom naken i videon, stoltserar med sin kropp och sina kurvor... Ja, ni förstår grejen.

I en kropp- och utseendefixerad värld som denna är hennes video inte något konstigt. Att folk reagerar och ifrågasätter normer är ju högst väntat. Det som får mig att sätta vattnet i halsen är istället att just Molly nu får stå som någon sorts förebild för alla som inte är en del av normen när hon själv egentligen tillhör, ja, normen. Hon står liksom där i videon i solljuset på en klippa och ser ut som någon sorts brunbränd, sommarfräsch gudinna samtidigt som hon ska vara den som säger "Du ska inte behöva gömma och skämmas för din kropp för att du ser ut som jag". Jag lovar dig, Molly, om jag hade haft din kropp hade jag varit naken jämt.

Hela grejen är bara skrattretande, och att hon dessutom säger i en intervju i Nöjesbladet att "Jag sitter ner och det korvar sig på magen, det är viktigt att få visa det." tycker jag är än mer skrattretande, och kanske framför allt tragiskt. Och det är inte Molly jag tycker är skrattretande och tragisk. Att kalla henne tjock, påpeka att det korvar sig när man sitter ner, att man förvånas över "hur fan hon vågar göra det här" och hyllar henne för att hon vågar bryta normen - DET tycker jag är skrattretande och tragiskt. 

När ska vi få se verklig verklighet och ordentligt normbrytande? Men framför allt - när ska vi sluta bry oss om normer över huvud taget? För det finns ingenting vi är så fixerade vid som att sätta varandra i fack och stämpla saker och ting som rätt eller fel, bra eller dåligt, svart eller vitt... (Kanske behöver vi lite av allt och också gråzoner?) Och det spelar ingen roll om du redan befinner dig utanför normen, för jag lovar att det bildats nya normer inom det utanförskap du hamnat i. Det finns normer överallt, även i de allra minsta rörelser. Så är det. 
Man brukar ju säga att normer är till för att brytas, men jag skulle snarare säga att det handlar om att inte ens lägga någon vikt vid dem, låta ordet "norm" strykas ur ditt vokabulär.